Idag var första riktigt dagen som hemmafru. Jag vill vara en hemmafru med schyssta ben.
Så, jag drog till Smiths Gym för ett benpass.
Smiths är gymhimlen, de har nästan allt man kan tänka sig. Vissa maskiner dock lite annorlunda mot dem jag är van vid, bland annat benpressen
Jag stod och funderade över hur den fungerar när en stor kille kom fram till mig. Det är något som jag fruktat sedan dag ett som gymtjej, att en man ska komma fram till mig och:
1) säga att jag gör fel.
eller
2) spänna sina svettiga biceps, luta sig över mig och fråga om jag går hit ofta.
Så vad gjorde amerikanen?
Han förklarade för mig hur maskinen fungerade. Supertrevligt. Varken flörtigt, nedlåtande eller slemmigt, bara informativt och supertrevligt. Jag blev så lättad att jag glömde säga tack.
Han tog även initiativet att hjälpa mig att plocka bort de vikter som satt på maskinen och lät två små hänga kvar. Så när han gått fick jag lasta på massa vikt igen, fast hej, det var bara härligt! Jag hade aldrig känt mig så stark och cool om han inte kommit och lyft bort vikterna för mig. Så tack för det också!
Det har förresten aldrig hänt att någon kommit fram och varit nedlåtande eller flörtig, så det kanske är dags att sluta vara rädd för det. Det är en av sakerna jag gillar med styrketräningen, man går dit, kör sina övningar och går hem. Man behöver inte prata med någon, se glad ut eller applådera efteråt. Man bara kör, som man själv vill. Det är gött det.
Meeeeen... idag såg jag schemat för gruppträningen och jag kanske måste börja gå på några pass ändå.
Så, jag drog till Smiths Gym för ett benpass.
Smiths är gymhimlen, de har nästan allt man kan tänka sig. Vissa maskiner dock lite annorlunda mot dem jag är van vid, bland annat benpressen
Hmm, vilken vikt ska jag hänga var...? |
1) säga att jag gör fel.
eller
2) spänna sina svettiga biceps, luta sig över mig och fråga om jag går hit ofta.
Så vad gjorde amerikanen?
Han förklarade för mig hur maskinen fungerade. Supertrevligt. Varken flörtigt, nedlåtande eller slemmigt, bara informativt och supertrevligt. Jag blev så lättad att jag glömde säga tack.
Han tog även initiativet att hjälpa mig att plocka bort de vikter som satt på maskinen och lät två små hänga kvar. Så när han gått fick jag lasta på massa vikt igen, fast hej, det var bara härligt! Jag hade aldrig känt mig så stark och cool om han inte kommit och lyft bort vikterna för mig. Så tack för det också!
Det har förresten aldrig hänt att någon kommit fram och varit nedlåtande eller flörtig, så det kanske är dags att sluta vara rädd för det. Det är en av sakerna jag gillar med styrketräningen, man går dit, kör sina övningar och går hem. Man behöver inte prata med någon, se glad ut eller applådera efteråt. Man bara kör, som man själv vill. Det är gött det.
Meeeeen... idag såg jag schemat för gruppträningen och jag kanske måste börja gå på några pass ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar