Here we go again...

Igår kväll tjatade jag på Pär att jag skulle få följa med honom när han åkte till sin morgonfys och sen ta bilen för att dra och morgonträna.

Det passade inte jättebra för han visste inte riktigt hur långt deras morgonträning skulle ta osv. Men jag insisterade! Jag skulle med! Pär är tålmodig och sa ok!

När klockan ringde 05.00 och vi skulle åka 10 minuter senare kände jag mig inte lika insisterande längre. Inte alls faktiskt! 

Det var ju en riktigt ohälsosam tanke att följa med tänkte jag och pep ett skamset "Jag stannar hemma". Pär skrattade och drog iväg.

Så, här ligger jag under det gosiga duntäcket och tänker "I morgon!". 😉