Nästan lika ofta kör jag ensam. Det är bra det med, men de gånger mitt psyke blir uttråkat och inte har lust att göra fler repetitioner, som igår, är det ju ovärderligt med en egen hunk som peppar och coachar.
När Pär inte är med kanske denna bilden kan göra hans jobb:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar